Läs inte det här! Det handlar om bekräftelser och klumpar i magmunnen!

Det här inlägget handlar om klumpar. Bekräftelseklumpar. Ni kanske också har klumpar ibland? Annars får ni en redogörelse för dem nu. En bekräftelseklump är alldeles särskilt ofta en klump som uppstår i övre magmunnen, alternativt så står den en ända upp i halsen. Den kan uppstå närhelst på dygnet men extra vanlig är den på kvällar, på morgnar efter festligheter och på söndagar. Bekräftelseklumparna kan uppkomma när man ringer någon man tycker om, eller tror att man tycker om, för många gånger utan att den ringer tillbaka. Klumparna kan också uppstå när man skickar iväg ett mail om något viktigt men det förblir obesvarat. Det kan också handla om facebookstatusar ingen gillar eller när man, som jag ofta gör, länkar till sin blogg på sin facebooksida, ser att typ 70 personer har läst inlägget men ingen kommenterar. Jag har snuddat vid ämnet tidigare, men jag tror att det är dags för en mer djuplodad bearbetning av klumparna, det är helt enkelt dags att börja vidta åtgärder för att bli av med dem små djävlarna. 

Anledningen till att klumpämnet kommer på tal idag, var att jag imorse pratade med en av mina absolut klokaste vänner om dem. Hon hade en klump i magmunnen på grund av en kille. Jag tänker dock inte berätta för er vem den här tjejen är, för jag vill inte att hon ska råka ut för att ni ser henne på stan och skrattar rått och pekar på henne och skriker "KOLLA, DÄR ÄR HON MED KLUMPEN; MOAAAAHAAA". Så istället kan ni peka och skratta nästa gång ni ser mig istället, på grund av alla mina töntiga klumpar. Det värsta med dessa rackare är att det sällan är personen som inte har svarat på mail/inte ringer lika ofta som man själv/ inte gillar facebookstatusarnas/blogginläggens fel, att klumpen uppstår. Det är snarare på grund av ens egna förbannade osäkerhet som gör att klumparna växer och blir kvar. Det enda botemedlet mot klumparna är naturligtvis att inse att man själv inte nödvändigtvis behöver vara en dålig människa för att man inte får respons på allt man gör. Och dessutom ska man nog strunta i att lägga energi på såna som inte ger energi tillbaka. 

Så från nu: jag kastar klumparna ut från balkongen och skiter i bekräftelser som uteblir. Istället tänker jag ta vara på dem jag får. Till exempel en jag fick igår kväll som gjorde mig glad ända ut i märgen. Den löd:

"jo. men det inger mig fan hopp att läsa dig, du ska veta det Åsa
som att du fattar
fattar det där som inte riktigt går att förklara.
fattar du?"

Så jävla fint! . Tack snälla, fina, gamle vän! 

Undra om kristna känner samma sak inför Gud? "Varför svarar du inte?"