Skribent 6# Kajsa Söderström

Kajsa Söderström älskar böcker och katter, är en hängiven fotbollssupporter och kan en massa svåra ord. Hon jobbar som byggnadsingenjör och älskar arkitektur.

Vad handlar din text om?
Om hur det är att vara tjej och fotbollssupporter. Den handlar om hur det är att stå på läktaren bland män och ta plats, och framförallt vad som händer när man tar plats. Den ifrågasätter den manliga normen.

Hur känner du när du står på läktaren?
Det beror ju på hur det går i matchen. Oftast på läktaren reflekterar jag inte över att jag sticker ut, utan då ingår jag i kollektivet. Det är först när jag säger ifrån som någon
säger något opassande, det är då  jag avviker. Då är det första som tas upp alltid mitt kön

Vad är ett värsta du hört?
Jag hade twittrat om att jag inte ville att vi skulle ha capo på läktaren och då skrevs det om att jag och min familj skulle styckas. Jag skulle våldtas och de skulle spräcka mitt anus. Hoten kom från anonyma twittrare.

Vad kände du då?
Jag blev rädd först och sen väldigt ledsen. Jag blev så chockad över reaktionen, det stod inte i proportion till det jag skrivit. Men sen blev jag förbannad istället och polisanmälde hoten, men givetvis lades det ner direkt.

Vilken är den viktigaste feministiska frågan enligt dig?
Det finns ju så många. Jag tycker frågan om intersektionalitet är viktig. Är du en funktionsnedsatt kvinna är du ju utsatt för dubbelt förtryck, och samma sak med rasifierade kvinnor och transexuella.

Om du skulle skriva ett förord till boken, vad skulle du skriva i det?
Om att det handlar om att vara en rakryggad människa att vara feminist. Det är att vara för mänskliga rättigheter.

Vad säger du när folk säger "Jag är inte feminist, jag är humanist"?
Jag skrattar rått och skakar på huvudet, de har inte fattat någonting. Det går nämligen inte att vara humanist utan att vara feminist.