Skribent 3# Jessica Karlén

Jessica Karlén är manusförfattare och stand-up komiker. Hon slog igenom för allmänheten när hon fick en psykos i Big Brother-huset och därmed blev rikskändis.

Vad handlar din text i boken om?
Den handlar om hur man kan vara exhibitionist och feminist och ändå ha makten över sin egen kropp. Om varför man behöver hävda att man har makten över sin egen kropp när det egentligen är självklart. Om att det är makt att vika ut sig och spela med i de strukturer som redan finns, men samtidigt maktlöst att göra det istället för att förändra rådande strukturer så att det blir bättre för alla. Texten handlar om att försöka göra det bästa av att leva i ett patriarkat.

Du har just kommit hem från en 3 månaders lång vistelse i Hollywood, vad lärde den dig?
Att sex fortfarande säljer och att min självcensur är helt onödig eftersom vad andra människor tycker om mig egentligen inte spelar någon roll. Men det var viktigt för mig att få det inpräntat ännu en gång.

Du vek ut dig där. Varför?
Jag gjorde ett experiment där jag sade ja till allting bara för att testa och vidga mina vyer inom hela showbiz. Oron för att hamna i någon snuskig källare och spela in porr fanns, men allt jag gör är ju stoff till komik och ibland måste man göra saker man är rädd för. Annars är man bara en liten lort. Jag tog fina bilder i naturliga miljöer, en där jag ligger och vresar. Det blev väldigt artsy...

Du är sjukt rolig. Vi har ett jävligt roligt radioprogram som heter "Det är bara en psykos" som sänts och kommer sändas i humorlabbet på P3 i maj. Och sen ska vi göra stand-up. Jag är livrädd eftersom jag känner mig ful när jag är rolig och det känns hemskt att vara så jävla patetisk. Hur vågar du vara  rolig?
Man kan ju skratta bort saker, det jag skämtar om är ju ofta dåliga livserfarenheter och jag ser på dem som ångest. För mig är allt en ångestkaka och delar man med sig mer av kakan blir den mindre. Äter man en hel tårta själv så spyr man ju, det är ju logik. Alla andra blir dessutom glada när de får en del av kakan.

Jag läste igår om när Caitlin Morgan "fann" författarinnan Dorothy Parker som vågade vara rolig redan på 20-talet och att det dröjde ända till 80-talet innan kvinnor vågade vara roliga enligt Caitlin, och hon skriver om att kvinnor sällan vågar vara roliga än idag. Varför är det så?
Att ta plats och stå i centrum har rent historiskt inte varit kvinnans grej. Fniss är ju gulligt tycker folk men att garva ashögt och spela pajas anses inte lika vackert. Jag har alltid varit rolig. Det har aldrig varit ett val. Jag kan ju inte tränga bort det som är jag, som att jag kan vara klumpig när jag utrycker mig och inte har någon vidare motorik. Min person är ju skapad för komik.

Är du aldrig rädd för vad folk tänker om dig? Jag har fan sett dig klä av dig naken på scen och outa dina innersta tankar?
Jo det är jag, men det är lika där, jag känner att jag inte har något val. Jag har en blogg, är ganska öppen på sociala medier och berättandet om människan blir sättet jag jobbar.  Jag var tvungen att skriva och göra grejer för att bli lycklig och då ingick det att möta mina rädslor. Att vara naken som i naken är ju en sak, en helt annan är om själen är naken på en scen. Att helt utelämna mig har jag aldrig gjort. Folk tror ju det, att jag lämnat ut allt, men det finns så mycket mer att ta av. Innerst inne.

Du fick en psykos i Big Brother-huset. Hur påverkar det ditt liv idag?
Jag måste tänka på att det inte är jag som är världens centrum, saker händer av ren slump väldig ofta och jag är inte kung av världen. Jag är en känslig människa. Omgivningen bemötte mig som om jag helt plötsligt förändrats, vissa människor jag umgicks med såg mig som att jag på riktigt var - knäpp. Vilket jag kanske är om man ska lyssna på
andra, men det har jag ju slutat med.

Om inte du vågat prata om din psykos med mig hade jag fortfarande känt mig ensam om att ha varit psykotisk och det är väl samma tanke jag har med boken, att vågar alla prata om sina rädslor, psykissues och framförallt våra olika kvinnoroller som begränsar oss så känner vi oss ju mindre ensamma och jag tror att det är exakt vad vi kan göra för att förändra samhället.
Ja, ett annat sätt att prata är att sätta upp en grej på en scen eller att skriva en bok.

Har du någon bild vi kan publicera till intervjun?
Jag har ju nakenbilderna. De passar ju bra i sammanhanget och sex säljer ju så vi kommer få lite extra mycket uppmärksamhet. Du delar länken på Facebook, folk ser mina bröst vilket genererar mera klick och uppmärksamhet.

Har inte du noterat att jag tagit bort min Facebook för att slippa dela med mig av mig själv?
Nej, det har jag inte sett, allting handlar ju om mig.

Förbeställ ditt ex genom att maila oss på info@sjosalaforlag.se. Namn och adress är det vi behöver. Boken landar hos dig våren 2014.