Hemlös! Jag!

Härom morgonen satte jag mig på tunnelbanan på väg hem från nattjobbet på Stadions tunnelbanestation. Jag blev genast paranoid. Folk tittade på mig som att jag var ett avskum.  Satte sig lite längre ifrån mig på sätet. Kollade under lugg när de trodde att jag inte såg. Tog upp sina mobiltelefoner lite besvärat sådär. Och jag som redan är paranoid i normalt tillstånd kände hur pulsen ökade. Hade jag glömt att dra upp byxorna? Luktade jag illa? Hade jag trampat i hundbajs? En snorkråka dinglandes från näsan? Jag kom fram till Slussen, skyndade mig nerför trapporna till betongbusstationen och ställde mig i ett skyddat hörn.  Vad hade jag egentligen gjort som var så obekvämt för omgivningen? Svaret: Runt halsen hängde min jobbnyckel i ett nyckelband. Ett nyckelband det står Situation Stockholm på. 

 

Jag var alltså sedd som en hemlös en kvart, och det räckte för att  få mig att känna mig liten, uttittad och skör.

 

Dock. Ni som tittar snett.


DET ÄR NI SOM E DOM KONSTIGA, DET E JAG SOM ÄR NORMAL. 

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln