VARFÖR HATAR DU TAKIDA?

Jag undrar bara varför du hatar Takida? Varför? Ärligt? 

Berätta det för mig och bevisa att det inte bara är för att alla andra gör det, att ditt hat kommer, eh, inifrån, okej?

Jag tycker att fenomenet HATA BAND är ganska spännande. Och roligt! Jag menar. Det finns ettusenfyrahundramiljarder (om inte fler) pissdåliga band, vissa med extrema åsikter åt väldigt otrevliga håll. Ändå är det mjäkiga, urtrista rockband som är lite mer alternativa än Maroon 5 men mindre alternativa än Coldplay som folk väljer att HATA. KRÄKAS PÅ. Använda sina facebookstatusar till att visa hur illa de tycker om dem. De band som är mest inne att hata just nu är väl Hoffmaestro och Chraa? Vad tusan är Chraa? Hur uttalas det? Om jag ska vara ärlig, så visste jag inte ens hur Hoffmaestro lät förrän nu, jag gick in och lyssnade. Och visst, jag kan hålla med om att dem inte är bra någonstans men 99.99% av all musik är ju skit. Det kanske finns några specifika bakgrunder till att man hatar just Hoffmaestro, Chraa och Takida? Berätta dem för mig! Jag försöker hitta specifika anledningar men hittar bara flashbackhatare som säger saker som

"Jag hatar Takida för att de låter precis som sina amerikanska counterparts, kopierar amerikansk rock liksom. Dessutom är deras låtar så tråkiga och sångaren försöker låta så amerikansk han bara kan."

"Hårda" på ytan men med mjuka texter och en sångare som desperat försöker låta som James Hetfield anno 1991..jag spyr på dom"

Okej? Alltså, vilka startar detta hat och hur fortsätter det? Jag vet ju att det finns en jävla massa som gillar dem också, svennar som vill vara lite alternativa? Men det finns ju en miljon band för denna målgrupp så jag antar att hatet inte har med själva målgruppen att göra? Det måste ju vara en hipsterfaktor som driver detta framåt. Att det är trendigt att hata dem? Och man hakar på, för att det är enkelt. Kent är ett typiskt sådant exempel som jag gick på! Alla alternativa skulle ju sluta gilla Kent efter B-sidor. Jag slutade gilla dem därefter. Då, som nu,( jag vägrar ge mig), skyller jag på att det var för att en era omkring mig tog slut och att jag liksom gjorde slut med Kent i samma veva. Att jag flyttade från Karlstad och att en ny epok började. Nåt sånt. Samtidigt. När jag tänker efter. Att säga att jag inte påverkas något av omvärlden vore väl ändå rätt befängt. Alldeles säkerligen påverkades jag av att man skulle sluta lyssna på dem då.

Ett annat exempel är nu under nobelprisutdelningen, då man intervjuade olika digniteter om vad de tyckte om att Tranströmer fick litteraturpriset. Åh, de var så rörda och glada och tyckte verkligen att han förtjänade det och de hade väntat på detta stora ögonblick. Så kom följdfrågan; vilken favoritstrof de hade som Tranströmer skrivit. Ingen kunde svara på det! Jag var också rörd av utdelningen. Jag tyckte också att han skulle få det. Jag skulle heller inte kunna säga EN ENDASTE MENING han har skrivit. Skammen.

Okej, Varför hatar ni Chraa nu igen, sa ni?